|
|
ISBN-91-972502-2-8 |
|||
|
|
|
|||
|
|
DET FINNS många böcker om Södermalm, från
stora översikts-verk till tunna monografier om enskilda kvarter,till och med
enstaka hus. Det här är den första bilderboken som bara
visar Söderbilder – 261 fotografier från det förra seklets allra första år fram
till 1980-talet, disponerade som en vandring med start vid Slussen och slut
på Reimersholme. Däremellan görs många och långa avvikelser in
på de mindre gatorna, parkerna och torgen. |
I BILDTEXTERNA har ambitionen varit att
identifiera varje vy, gatsträcka och korsning så att bokägaren kan gå dit och
begrunda hur Södermalm förändrats eller förblivit sig likt under decenniernas
gång. Trots stora rivningsvågor under 1930-,1940-,0ch 1970-talet står
förvånansvärt mycket av det gamla Södermalm kvar. Bilderna har också daterats
i den mån det är möjligt, men vad gäller många av de äldre vykorten har det
bara gått att göra en kvalificerad gissning om under vilket decennium de
togs. DETTA är Höghus förlags åttonde volym med
Stockholmsbilder, de tidigare kan beställas via www.hoghus.se |
||
|
|
ISBN: 91-976174-0-7 Hemsida & beställning www.hoghus.se Kenneth Ahlborn & Håkan Arnell Höghus förlag |
|||
|
Efterlysning från Titti P Tavastgatan 5 1947 – 1955
>>>> Birgitta J´s bilder från
skolresan 1960 >>>>> Lennart Wallin berättar om skolresan till
Gotland med Margit Hommerbergs Klass Maj 1960 >>> Lennart Wallin
berättar om Brännkyrkagatan 85 och sina kvarter >>> Bilder
från Brännkyrkagatan 98:ans gård någon gång på 60-talet >>> |
|
|||
|
|
|
|||
|
Ett
hjärtligt tack till er som tog initiativet och anordnade denna trevliga
klassfest lördagen den 30 september för oss elever, från tiden 1954-1962, i Nya
Maria Skola. Vi bjöds på en mycket läcker buffé. Pratade gamla minnen och
dansade till 50-60-talsmusik. |
40-talister på Söder Klasskompisar på 1950-talet i Nya Maria Folkskola Av PO Wester Förlag WEM-media ISBN 91-631-7819-2 |
|||
|
Bilder 1 >> Bilder 2 >> Viviannes bilder
1>> Viviannes
bilder2 >> |
||||
|
|
|
|||
|
|
||||
|
Uppställning på Mariaskolans
gård år 1954 Foto Sven Kindblom
|
||||
|
Läxläsning i köket på Brännkyrkagatan 79 Foto Sven
Kindblom |
||||
|
|
||||
|
Ola & Benke lyssnar på ”Grodan Boll,Kalle Stropp & Plåtniklas”
Foto Sven Kindblom |
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
Ritning
till ny folkskolebyggnad vid Ringvägen.>>> Tillbyggnaden av Maria
nya folkskola>>> Bespisning till fattiga
skolbarn>>> Förslag till matordning
för Stockholms stads barnbespisningar>>> Beklädnad av fattiga
skolbarn>>> På väg
till skolan” året är 1955>>> Bilder
nya Maria skola på 50-talet (Foto Sven Kindblom)>>> Bilder
nya Maria skola 2002 (Foto Ola Kindblom)>>> Möte med Tore
Garke på Maria skolan10/6 2002 >>> Möte
med vår gamla klasskompis Roger Elfving den23/11>>> Filmen
”Skolresa till Köpenham 7 – 11 Maj 1960” >>> |
Södernostalgi. |
|||
|
Åka kana i tantolunden på rasten var |
||||
|
Under 1870-
och 1880-talet byggdes Stockholms malmar ut med oerhörd hastighet. Från 1860
till 1890 fördubblades invånarantalet i Maria församling från drygt 15 000
till 31 000. Det var först i samband med den här utbyggnaden av malmarna som
skolhusbyggandet kom igång i någon större skala. Trots att två nya skolhus
byggdes i kvarteret Magistern under
åren 1864 - 1876, så räckte inte skollokalerna till. Redan 1887 började man
undersöka tomtfrågan. Genom ett byte med Stockholms stad fick man kvarteret
Piskan mot en del av Maria kyrkogård för Hornsgatans breddning. Detta byte
godkändes av Hans kungliga Majestät den 16 november 1888. Den nya
folkskolan planerades för 2 000 elever och ritades av arkitekten Ernst
Hägglund(1851 - 1927).1890 började man bygga och 1893 var skolan färdig att
tas i bruk. Då låg skolan ganska ensligt eftersom den planerade Ringvägen
ännu inte hade börjat byggas. Ritning till ny
folkskolebyggnad vid Ringvägen. Ett nytt folkskolepalats
(Ur Svensk Läraretidning Stockholm den18 oktober 1893) |
||||
|
Tillbyggnaden av
Maria nya folkskola Den 6 april
1911 invigdes den tillbyggnad till Maria nya folkskola som så länge hade
känts nödvändig. Beslutet togs av stadsfullmäktige 1907. Även de tillbyggnad
var ritad av arkitekten Ernst Hägglund som också ritade, ursprungliga
byggnaden. Gymnastikbyggnaden och klosetterna revs och ersattes med en
förlängning av den norra flygeln, i exakt samma stil huvudbyggnaden.
Kostnaden för tillbyggnaden uppgick till ca 410 000 kronor. Detta kan
jämföras med för hela skolbygget 20 år tidigare - ca 430 000 kronor.
Tillbyggnaden rymde skolkök,
skolbad med en bassäng, gymnastiksalar, samlingssal, två salar för pappslöjd och en för träslöjd, olika förrådsrum samt
ytterligare 14 salar. Utbyggnaden var huvudsakligen avsedd för att utöka
skolans utrustning och inte för att lösa församlingens skolbyggnadsbehov.
Fortfarande fick många av barnundervisning på eftermiddagarna. De nya
lärosalarna var avsedda för 504 barn. Två salar avsedda för 42 barn och 12
mindre salar avsedda för 35 barn. |
||||
|
Elever i Maria nya
folkskola som leker på skolgården. |
||||
|
Stockholms
folkskolor var sjuåriga men ute i landet var skolan fortfarande sexårig. För
de barn som fyllt tolv år och gått sex år i skola kunde av skolrådet beviljas
befrielse från den dagiga undervisningen om de hade fått arbete. Skolrådet
kunde också p g a fattigdom ge dispens från den dagliga undervisningen även
om man inte hade gått sex år. Trots att
man byggde så många folkskolepalats så räckte utrymmet inte till. Maria nya
Folkskola var planerad för 2 000 barn men när skolan väl stod färdig visade
det sig att det var 4 000 barn som skulle få plats. För att kunna undervisa
så många som möjligt införde man undervisning i skift,s k duplicering. Man
delade in klasserna på olika tider. Det vanligaste var förmiddags- och
eftermiddagsläsning. I Kungsholmens folkskola hade man t o m tre skift per dag. Eftermiddagsbarnen
hade inte tillgång till några bänkar eftersom barnen som hade förmiddagsläsning
förvarade sina saker i dem. De fick istället bära sina saker fram och
tillbaks till skolan varje dag. Man gick i skolan sex dagar i veckan, måndag
t o m lördag. Om man läste på förmiddagen gick man i skolan mellan 8.00 -
13.00 och om man läste på eftermiddagen, 14.00 – 18.00. Eftermiddagsbarnen
läste alltså en timme mindre per dag. På ett läsår utgjorde skillnaden åtta
veckor. Ingen, varken lärare eller elever, ville egentligen ha
eftermiddagsläsning eftersom skollokalerna varken hann städas eller luftas
mellan de olika klasserna. Det var alltså syrefattig och instängd luft barnen
skulle undervisas i. Dessutom fanns ingen ordentlig belysning. När det
började mörkna ute räckte inte ljuset från gasbelysningen till. I början av
1900-talet hade mer än 25 % av Stockholms folkskolebarn sin undervisning
under eftermiddagen I mitten av
1800-talet var antalet lärare så lågt att man fick använda sig av växel
undervisning för att klara av de stora klasserna. Detta innebar att varje
lärare hade hand om ett stort antal elever. Till sin hjälp hade han
monitörerna som var skolans duktigaste elever. I de första
klasserna gick pojkar och flickor tillsammans och undervisades av en
lärarinna. I fjärde klass delades de och pojkarna fick en manlig
folkskollärare istället. Det ansågs nämligen inte rätt att större pojkar
skulle undervisas av "för veka" lärarinnor. Flickorna fortsatte
dock sin undervisning med sin lärarinna. |
||||
|
Skolsal i nya Maria folkskola |
||||
|
Ämnena man
läste var först och främst kristendom. Kristendomsundervisningen upptog ungefär
en tredjedel av den totala undervisningen. Katekesen hade en väldigt
dominerande plats. Lärarkåren hade länge protesterat mot katekesen eftersom
den ansågs ensidig och helt olämplig som barnbok. Det var bara
folkskolebarnen som hade katekesen med i undervisningen. 1903 slog
läroverkskommittén fast i riksdagen att katekesläsningen var otidsenlig.
Efter detta försvann katekesläsandet helt från läroverken. I folkskolorna
blev det istället tvärtom. I och med 1900 års normalplan stärktes
kristendomens och katekesens ställning i undervisningen. Andra ämnen man
läste var räkning, geografi, historia, naturkunnighet, slöjd, gymnastik och
militärövning. Pojkarnas
och flickornas scheman såg olika ut. Där flickorna hade fem timmar handarbete
hade pojkarna en timme modersmål, en timme räkning och två timmar geometri på
sitt schema. Deras slöjd var frivillig och låg utanför skoltid. I
gymnastikundervisningen ingick också militärövningar. Under vårterminen från
1:a maj och under höstterminen till 1:a oktober fick pojkarna exercera tre
gånger i veckan. Utöver detta skulle alla pojkar i sista klass delta i
målskjutningsövningar. 1892
bestämdes det att skolorna skulle ge nykterhetsundervisning och information
om alkoholskador. Detta var en viktig del i ämnet naturkunnighet. Man använde
planscher och modeller av skadade organ i hopp om att barn som hade sett det
inte skulle bli missbrukare själva. 1900 års
normal plan kom med en nyhet: fria lekar under lärarens ledning. Detta gällde
de barn som inte hade slöjd eller något annat ordnat under eftermiddagarna.
Man anställde lärare eller lärarinnor som hade till uppgift att ta hand om de
barnen. Den första lekkursen för lärare hölls 1895 på Nääs folkhögskola.
Lektiden var mellan 15.00 - 19.00 och platsen för aktiviteterna var
Tantolunden. Barnen fick lära sig att spela olika bollspel och sånglekar. |
||||
|
Läraryrket
var en uppgift som ägnades all tid. Lärarna och lärarinnorna undervisade i regel
30 timmar i veckan. De kunde åläggas 35 timmar men mer än 31 blev det
aldrig.Till detta tillkom en gymnastiklektion i veckan. Undantaget var de
lärarinnor som hade hand om eftermiddagsundervisningen. De hade bara 24
timmar i veckan. Trots att det var kortare arbetsdagar var det inga lärare
eller lärarinnor som ville ha eftermiddagsläsningen. Detta berodde på de
dåliga förhållandena med dåligt ljus, luft m m. De timmarna gavs därför
alltid till de nya och unga lärarinnorna. De lärare och lärarinnor som
förestod två avdelningar hade två till fyra timmars minskad undervisningstid
i veckan. Småskollärarinnorna, d v s de som hade hand om de första klasserna,
undervisade också bara 24 timmar i veckan men de resterande sex timmarna
ryckte de in som biträden i andra klasser eller som skrivbiträde vid förste
lärarens (rektorns) expedition. Handarbetslärarinnor hade 30 timmar i veckan
och de manliga slöjdlärarna hade 15 timmar förutom den tid de undervisade i
läsämnen. Förste läraren undervisade 6 till 25 timmar i veckan beroende på
skolans storlek samt antalet skollokaler och avståndet dem emellan. Folkskollärartjänsten
var från början en tjänst bara för män. Först 1858 fick kvinnorna rätt, efter
ett riksdagsbeslut, att undervisa folkskolornas lägsta klasser. Fler och fler
kvinnor anställdes vid småskolan och vid sekelskiftet utgjorde de manliga
lärarna endast 4%. Lärarinnorna hade ingen rättslig ställning utan kunde bli
avskedade när som helst och utan motiv eller förklaring. Det var
stor löneskillnad mellan lärare och lärarinnor. Lärarna låg några hundra
kronor över lärarinnornas lön. Till grundlönen tillkom senare två
ålderstillägg. För lärarna 200kronor och för lärarinnorna 100 kronor att
tilldelas dem, det första efter fem års och det andra efter tio års väl
vitsordad tjänstgöring. Förste läraren hade dessutom antingen bostad eller
hyresersättning från församlingen. |
||||
|
Mariaskolans Expedition år 1900 |
||||
|
Bespisning till
fattiga skolbarn 1885 började
man anordna fria middagar för de allra fattigaste skolbarnen. Kostnaderna
betalades av den allmänna fattigvården, församlingarna, donationer och av
olika välgörenhetsföreningar. Maria församling fick aven enskild person
testamenterat ett stort belopp där avkastningen skulle gå till bespisning av
de fattigaste eleverna. Barnen fick
mat varannan dag eftersom pojkar och flickor turades om. Vilka barn som
skulle få gratisbespisning bestämdes av den lokala kommittén som fanns i
varje överlärardistrikt. Kommittén bestod aven representant utsedd av
församlingens skolråd, två representanter från Fattigvårdsstyrelsen, en från
arbetsstugestyrelsen, folkskolans förste lärare och en lärare eller lärarinna
utsedd av lärarkollegiet. Lokalkommittén
meddelade Överstyrelsen hur många barn som behövde skolbespisning och
pengarna fördelades därefter. Antalet
barn som fick del av skolbespisningen var mycket stort. Utöver alla dessa
barn så var det också en grupp fabriksarbeterskor på ca tjugo stycken, från
en närliggande fabrik, som för en liten slant också fick del av middagen och
de lärarinnor som inackorderade sig i maten för 40 - 50 öre per middag. Övriga barn
hade med sig matsäck hemifrån och "bättre mans barn" gick hem och
åt. |
||||
|
Förslag till matordning
för Stockholms stads Barnbespisningar. Måndag: Sill
eller bräckkorv med gröna ärter eller potatis. Äppelgröt. (med risgryn el. korngryn). Tisdag: Maggis
köttsoppa, Risgrynskaka med saftsås. Onsdag: Kalops
med potatis (eller stuvade makaroner), Fruktsoppa (med risgryn eller korngryn). Torsdag: Gula
ärter (med fläsk), Pannkaka med lingon eller socker. Fredag: Korvkaka
med lingonsås, Ölsupa eller slätvälling. Lördag: Paltbröd
med fläsksås, Sagosoppa. Måndag: Fläskkorv
eller stekt fläsk, rotmos el. bruna bönor, Risgrynsvälling. Tisdag: Kabeljopudding,
mjölksås, Havresoppa med russin. Onsdag: Köttfärs
eller kokt kött eller kokt fläsk, potatis (el. stuvade makaroner), Mannagrynsvälling. Torsdag: Gula
ärter eller vitkål, (fläsk), Pannkaka med lingon. Fredag: Lappskojs
eller korvkaka med lingonsås, Fruktsoppa med risgryn eller maggisoppa. Lördag: Blodpudding
med lingonsås, Potatisgrynsvälling eller chokladsoppa. |
||||
|
Vid uppställandet
av denna matordning har hänsyn tagits till att eventuellt överblivande mat
med fördel skall kunna ingå. i påföljande dags maträtter. Matordningen är
uppgjord för två veckor och möjlighet till ytterligare omväxling har beretts
genom att för vissa dagar upptaga flera olika förslag till rätter. För att
göra maten mera välsmakande och lättsmält ingår frukt i de flesta middagar. Skummad
mjölk användes till alla mjölkrätter utom där gröt eller kräm serverades med
mjölk, i vilket fall den skummade mjölken får blandas med någon oskummad. Den
nödiga fetthalten i mjölkrätterna erhålles på billigare sätt och i större
kvantitet genom tillsats av växtmargarin. Till maten
serverades endast grovt spisbröd, vilket bland annat enligt tandläkares
utsago skall väsentligen bidraga till att göra barnens tänder starka. |
||||
|
Beklädnad av fattiga
skolbarn Det fanns
många välgörenhetssällskap som såg till att även de fattigaste barnen hade
kläder. Några exempel är Fattiga barns vänner, Barnavännerna och Jultomtarna.
För att få ut några kläder krävdes det att man var medlem i något av
sällskapen. Varje medlem fick anmäla ett barn varje år. Lärarna hade till
uppgift att kontrollera att barnen verkligen hade de kläder på sig sen så att
de inte hade lämnats in på någon pantbank. Fattigvården delade också ut
kläder och skor. I de fallen fick lärarna skriva ett intyg ifall något av
barnen var i behov av det. Alla kläder såg lika ut så det syntes direkt vilka
som hade fått hjälp. Skorna man fick var lite speciella. De hade till en
början träsulor och kallades "träbrallor". De var alla märkta med
tre stycken trianglar på kängskaftet. Efter många klagomål på de träbottnade
skorna och förfrågningar om att få byta ut dem mot lädersulade skor, skriver
Överstyrelsen så här i ett brev till Fattigvårdsnämnden den 28:e mars 1904: "Enligt såväl
folkskoleinspektörens som alla överlärares åsikt skulle det var till stor
fördel för ordningens upprätthållande i skolan, att alla barn vore försedda
med läderskodon. Genom att barnen använda träskor förorsakas buller i skolan
såväl under lektionerna i lärorummet som under in- och utmarscherna. Detta
buller blir rent af bedöfvande, då barnen gå genom korridorer och trappor,
och lärarnes tillsägelser kunna då ej höras. Synnerligen olämpliga äro dessa
skodon äfven vid exercis." "Barnen och deras föräldrar förakta de
träbottnade skodonen, hvilket har till följd att skodonen ofta missvårdas och
inom kort förstöras. " Därefter bestämdes att skorna
skulle sulas med läder istället för med trä. Under 1909 lånades 7751 skor ut
till Stockholms folkskolebarn. |
||||
|
|
||||
|
Källa: Mariaskolan 100 år 1893 -1993 ”Denna minnesskrift
tillägnas Mariaskolan, som den 14 oktober 1993 blir hundra år. Den röda
monumentala tegelbyggnaden vid Ringvägen mitt emot Zinkensdamms idrottsplats
utgör i dag en kulturhistorisk silhuett i den stockholmska gatubilden och har
också blivit klassad som kulturbyggnad.” Stockholm den 22 September 1993 Tore Garke |
||||
