<<<	40-talister på Söder – Klasskompisar på 1950-talet i Nya Maria Folkskola	>>>
kök. 56 000 personer (plus ett stort mörkertal) var inneboende. Människor delade säng eller sov i skift. Yngve Larsson, tidigare kommunalpolitiker i Stockholm, ger sin självupplevda bild av bostäderna och bostadsnöden från 1920-talet: » - barnen kunde ändå sova där de låg sönderklösta i sina sängar men själv avskräcktes han av lössen att lägga sig till sängs; han sov sittandes, med pannan lutad mot bordskanten.« Journalisten och fackföreningsmannen Knut Tengdahl ger ytterliggare en bild av trångboddheten på Söder kring förra sekelskiftet: » - en gift hamnarbetare disponerade ett rum under gatunivån på 4,5 kvm (!) och 1,98 meter högt. Familjen bestod av man och hustru och tre barn, och i samma rum innebodde fem logerare. Fadern, som betalte 180 kronor om året i hyra, var tvungen ha logerare, som betalte en krona i veckan, för att klara ekonomin. Av logerarna, som alla var kolbärare, delade fyra på två sängar. Den femte låg på en trashög på golvet. Hemlånade kolsäckar användes som filtar. Under de första årtiondena på 1900-talet skedde ingen större förbättring i bostadsförhållandena. Ännu långt in på 1920-talet fick staden under oktoberflyttningarna ta hand om hundratals hemlösa familjer och nödtorftigt söka inkvartera dem i dåliga bostäder. 1930 bodde över 41 % av stadens befolkning i lägenheter med ett rum och kök eller mindre och en stor del av nyproduktionen bestod av enrummare med kök eller endast enkelrum Ett sekel tidigare, mitten av 1800-talet, hade bostadsbyggandet i fattig-Stockholm varit obefintligt men under bostadskrisens 1880-tal accelererade byggandet och mängder av dåliga hus byggdes på spekulation. Andra och bättre hus byggdes av bostadskooperativ, av mer eller mindre ideella bostadsbolag och av större arbetsgivare som genom personalbostäder svarade för sin andel av det allmännyttiga bostadsbyggandet. På västra Södermalm byggde man framför allt enkla enrummare som många gånger ändå inte kom de mest behövande, de allra fattigaste arbetarna, till del. De fick ofta nöja sig med att bo i de så kallade gaturegleringshusen, hus som staden sedan år 1885 köpt in för att riva och som stod i vägen för gatubreddningen, och som oftast var helt utan bekvämligheter eller underhåll. Kring sekelskiftet 1900 och ett decennium framåt byggdes de många jugend- 40 >>>
40-talister på Söder – Klasskompisar på 1950-talet i Nya Maria Folkskola ISBN 91-631-7819-2