<<Home Möte med klasskompis
	Roger nu boende i Sollentuna sedan 30 år bodde på Wollmar Yxkullsgatan, i en tvårumslägenhet med mamma, pappa och 3 syskon, tiden vi gick i skolan tillsammans. Vi möttes Ola, Roger & Gunnar lördag den 23/11-02 i våra kvarter på Söder. Tre grabbar nu 40 år äldre men i stort sett sig lika. Förstås lite gråare. Vi besökte kvarteren kring skolan och pratade om hur vi bodde och hur vi upplevde tiden i skolan. Roger berättade om den gången på vintern han och några kompisar hämtade en motorhuv från Volkswagenskrot som låg i närheten av Tantolunden som han och ett gäng ungar åkte kana på från toppen av parken ner till grusplan som fanns på den tiden som numera är parkering. Tyvärr slutade det med att dom hamnade ute på Ringvägen och någon blev skadad av en bil och blev hämtad av ambulans. Han berättade också om hur han genade genom fastigheten bredvid skolan på Maria Skolgata för att spara lite tid. Eller kanske var det ett spänningsmoment att portvakten jagade honom? För det var ju inte så många meter han sparade. Vi pratade också om vår lärare i sjuan Harry Mellbin och hans lite speciella pedagogik. Vi pratade om att vi hade små rättegångar t.ex. om någon kom för sent till lektionen Vi var överens om att hans högläsning på ”roliga timmen” var mycket uppskattad. Vi minns speciellt när han läste Kanonerna på Navarone för oss. Roger lurade Harry Mellbin den första April vi minns inte detaljerna men vi tror att det var nåt om elefanter på Ringvägen eller nåt och Mellbin gick på det och gick fram till fönstret och tittade. Men Harry var inte sen att luras tillbaka. Han bad att Roger skulle hämta en synvinkel från träslöjden. Tjänstvillig gick Roger genast iväg till träslöjden och frågade om han fick låna en synvinkel. Slöjdläraren som hade varit med förut sa att han hade redan lånat ut den till järnslöjden och Roger gick förstås dit och frågade och insåg att han blivit lurad. Vi skrattade när han kom tillbaka. Även Roger tror jag uppskattade att ha blivit utsatt av detta klassiska skämt. Vi pratade också en del om skolresan till Köpenhamn och att det var en stark upplevelse som vi med värme minns. Tänk det var bara tre vuxna med oss ,Maud Wikström och hennes man plus busschauffören . Det var till och med så att vi fick en timme då vi fick klara oss själva i centrala Köpenhamn ,förstås i små grupper. Vilket förtroende! Vi avslutade mötet med att äta lunch och studera gamla klassfoton och utbyta minnen från vår tid på Söder. Gunnar 02-11-24